Nils Johansson, Mistra Fellow och forskare vid KTH.

Nils Johansson, Mistra Fellow och forskare vid KTH.

Sveriges politik för risker och resurser saknar helhet, flexibilitet och neutralitet.

Den slutsatsen drar Nils Johansson efter att ha studerat europeiska skillnader på området i sex månader som Mistra Fellow.

– Det finns många lärdomar i andra länder som Sverige kan dra nytta av – om de anpassas till den svenska kontexten, säger han.

I november 2017 berättade vi om Nils Johansson, forskare vid Strategiska Hållbarhetsstudier på Kungliga Tekniska Högskolan, KTH som för Closing the Loops räkning skulle resa till Berlin inom Mistras Fellow-program. Syftet var att samla fakta om hanteringen av sekundära material i andra europeiska länder bland annat genom arbete på plats hos miljöforskningsinstitutet Öko-Institut e.V.

Aska och slam

Med utgångspunkt i två material, bottenaska och avloppslam, ställer sig Nils Johansson frågan hur konflikter och osäkerheter kan hanteras i en cirkulär ekonomi.

I andra länder är användningen ofta betydligt högre. I Sverige sprids omkring 25 procent av avloppsslammet på åkermark, i Danmark är det 74 procent. Bottenaska hamnar vanligtvis i olika former på deponin i Sverige, medan i stort sett all bottenaska i Danmark och Nederländerna används som ballastmaterial i olika konstruktioner ute i samhället.

Behovet av helhetssyn

Önskemålet att återvinna mer hamnar i Sverige ofta i konflikt med kraven på en giftfri miljö, eftersom avfall ibland kan innehålla föroreningar, Sveriges sätt att balansera mellan dessa mål saknar dock helhetstänk.

– I Sverige utgår kraven på att nyttja material som bottenaskor och avloppslam i materialets ursprung, alltså varifrån materialet tas. Kraven för att använda avfallsbaserade material är strängare än kraven om motsvarande material tas från berggrunden. Dessutom ställs väldigt olika krav på olika typer av avfall i Sverige, säger Nils Johansson.

– Till exempel, det mesta av avloppsslammet används idag som jordförbättringsmedel i svenska parker, helt utan krav på föroreningshåll, trots att det ska vara en ren miljö. Samtidigt är det mycket stränga krav på att använda avfall som bottenaskor som konstruktionsmaterial under vägar, trots att det är en skitig miljö.

Balans mellan risk och resurs

I Europa finns det en längre tradition av att använda avfall som en resurs, därför finns det en bättre balans mellan just risk och resurs i deras politik.

– I Centraleuropa ser situationen annorlunda ut. På många ställen är det användning som styr kraven på avfallet, och inte materialets ursprung som i Sverige. Till exempel kan något högre risk tolereras i avfallet som läggs under en smutsig väg, än som används som jordförbättringsmedel i en park, som trots allt ska vara en ren miljö. Avfallspolitiken är mer genomtänkt, flexibel och neutral vilket skapar större trovärdighet och i slutändan högre cirkulation, säger han.

Viktiga vägval

I rapporten listar Nils Johansson ett antal viktiga vägval som måste till för en framtida policyförändring  inom området – för att förtroendet för regelverket ska öka, säkerheten förbättras och kapaciteten och viljan att ta vara på resurser ur avfall ska växa.

Läs hela rapporten här: How can conflicts, complexities and uncertainties in a circular economy be handled?.

Läs mer om Mistra Fellow-programmet på Mistras webbplats.

 

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av cookies. Mer information

Dina cookie-inställningar för denna webbplats är satt till ”tillåt cookies” för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för cookies eller om du klickar ”Godkänn” nedan så samtycker du till detta.

Stäng