Joakim Krook (överst) och Tharaka Gunaratne, doktorand inom projektet. Till höger fines så som det ser ut när det lämnar fragmenteringsanläggningen.

Brist på kunskap, ekonomiska incitament samt tydliga krav och riktlinjer för återvinning hindrar resursutvinning från materialet som blir över i fragmenteringsindustrin. Det konstaterar projektet Mistra Fines, som med nya angreppssätt och en omfattande materialkartläggning banar väg för bättre återvinning av restmaterialet som ingen hittills vågat satsa på.

När uttjänta bilar, industriavfall och annat skrot krossats i en fragmenteringsprocess, och värdefullt material som järn, aluminium och koppar tagits tillvara, återstår en produkt: det finfördelade restmaterialet ”fines”. Plast, gummi, glas, textilier och metaller – fines är en salig blandning av olika beståndsdelar, och är ett material som hittills inte väckt något större intresse. Istället deponeras det eller används som sluttäckningsmaterial för deponier.

Den hanteringen behöver förändras, tycker Joakim Krook, Linköpings universitet. Han är projektledare för Mistra Fines inom forskningsprogrammet Mistra Closing the Loop II.

Ingen lågt hängande frukt

– Fines innehåller resurser som vi inte lyckas utvinna genom de processer som finns idag. Bland annat koppar, material för avfallsbränsle och mineralfraktioner som kan bli till olika konstruktionsmaterial. Om vi ska gå mot en cirkulär ekonomi och ökad resurseffektivitet måste vi ta hand om den här typen av material också. Vi kan inte bara satsa på de lågt hängande frukterna. Det är inte hållbart i längden att vi tappar en massa resurser i våra restprodukter, säger han.

I drygt tre år har projektet letat vägar för en återvinning av fines. För att nå dit har forskarna granskat resurspotentialen i materialet, och rett ut varför dagens hantering ser ut som den gör.

Utmaningarna för att få till en förändring är många. Enligt Joakim Krook är dagens riktlinjer och krav på återvinning bristfälliga, särskilt när det gäller den här typen av restmaterial. Det saknas också kunskap om fines och dess komplexa materialsammansättning.

Kunskapen saknas

– De flesta vet helt enkelt väldigt lite om materialet. Det gör det svårt att identifiera vilka återvinningsprocesser som är aktuella, säger han.
Dessutom finns ingen given marknad för fines, samtidigt som strikta regler för föroreningar och farliga ämnen komplicerar en återvinning av det mixade materialet – som exempelvis kan innehålla tungmetaller.

– Allt detta gör att investeringar i nya återvinningsalternativ är oerhört osäkra och oförutsägbara, och kan riskera att kosta mer än de smakar. Idag finns ett relativt billigt och enkelt sätt att göra sig av med fines istället för att försöka återvinna de olika resurserna i materialet, och industrin har därför inga starka incitament för att göra annorlunda, säger han.

För att skapa bättre förutsättningar för industrin att ta vara på fines har en viktig del av projektet varit att kartlägga och analysera materialets olika beståndsdelar – på en betydligt mer detaljrik och omfattande nivå än vad som tidigare gjorts.

Varierande innehåll

Variationen i materialets sammansättning är en utmaning, liksom olika materialbegränsningar som exempelvis för höga halter av tungmetaller, klor eller aska. Men tack vare den breda kartläggningen finns nu kunskap som kan hjälpa industrin att ta viktiga steg mot en återvinning av materialet.

– Vi har tittat på vad materialet består av och har för karaktär och jämfört det med vilka krav mottagaren har och vilka lagkrav som måste hanteras för att möjliggöra olika typer av återvinning. Detta angreppssätt har resulterat i en kravspecifikation som visar vilka materialbegränsningar som måste lösas för olika återvinningsalternativ, säger han.

En viktig slutsats är att integrerade upparbetningsprocesser krävs, eftersom det oftast handlar om en kombination av olika problem i materialet som måste lösas för att möjliggöra återvinning.

Samverkan en nyckel

– Metoden som vi har tagit fram kan hjälpa aktörer att jobba mer systematiskt och strategiskt med integrerade processer för att upparbeta och återvinna materialet, säger han.

Lagkrav och riktlinjer styr mycket av dagens hantering av fines. Projektet pekar därför på vikten av den regulativa processen, och ser ett behov av tydligare riktlinjer från samhället när det gäller hur materialet ska upparbetas och vilka krav som måste uppfyllas för olika typer av återvinning.

– Vi behöver öka incitamenten för fragmenteringsindustrin att återvinna fines, vilket bland annat kan göras genom att göra det dyrare och svårare att göra sig av med restprodukterna. Men samtidigt måste vi från samhällets sida stödja aktörerna genom att skapa efterfrågan på sekundära resurser och utveckla tydliga krav och riktlinjer för hur återvinningen ska gå till. En nyckel till framgång är en ökad samverkan mellan myndigheter och industri, säger han.

Joakim Krook framhåller också ett annat viktigt område som behöver ses över: regleringen av föroreningar och farliga ämnen i avfall som ska återvinnas.

Föroreningar

– Många restprodukter är mer förorenade än jungfruliga produkter. Om vi ska ha en cirkulär ekonomi måste vi givetvis rena materialen, men vi måste också acceptera en viss föroreningsnivå. Hur ska vi rent regulativt hantera miljövinsterna med återvinning kontra risken med farliga ämnen? Det är ett viktigt område att belysa, säger han.

Projektet Mistra Fines är förlängt, och kommer under våren 2020 ta nästa steg i arbetet för att fines ska kunna återföras till kretsloppet.

– Vi kommer att utvärdera olika processer för upparbetning och återvinning av fines, både ur ett ekonomiskt och ett miljömässigt perspektiv. Fokus kommer att vara på processer som kan återvinna så mycket av materialet som möjligt. Målet med forskningen är att se vilka kritiska faktorer som är avgörande, både på affärsnivå och policynivå.

Hur ser du på framtiden för återvinning av fines?

– Under projektets gång har intresset för fines ökat. Fragmenteringsindustrin börjar se att dagens hantering inte är långsiktigt hållbar, samtidigt som efterfrågan på fines som sluttäckningsmaterial i deponier börjar minska.

– Genom att vi har kunnat öka kunskapen om materialets egenskaper har vi skapat förutsättningar för industrin att arbeta mer systematiskt med en återvinning. Det finns en resurspotential i det här materialet, men för att vi ska kunna återvinna mer krävs ganska stora förändringar, både i praktiken och på policynivå.

Text: Ulrika Ernström

”Det är tydligt att de olika projekten inom forskningsprogrammet har gemensamma utmaningar. Många pratar om konflikten mellan farliga ämnen i restmaterial och möjligheten till återvinning. Det är ett viktigt område att belysa”.

Joakim Krook, projektledare för Mistra Fines

Fakta: Mistra Fines

Projektets fullständiga namn: Improved by-product valorization: on the critical technical, market and policy challenges for reuse of shredder fine residues.

Projektpartner: Stena Recycling AB

Projektledare: Joakim Krook joakim.krook@liu.se

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av cookies. Mer information

Dina cookie-inställningar för denna webbplats är satt till ”tillåt cookies” för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för cookies eller om du klickar ”Godkänn” nedan så samtycker du till detta.

Stäng