Från slutseminariet för Mistra Closing the loop I, november 2015.

Från slutseminariet för Mistra Closing the loop I, november 2015.

Från slutseminariet: Vad bidrar till att sluta cirkeln?

”Det finns oändligt med arbetskraft, men inte oändligt med resurser.” Det var en av replikerna när framtiden för sekundära material diskuterades vid Mistra Closing the Loops slutseminarium. En ”klockren restprodukt” på väg in i produktion och två handböcker är konkreta resultat av forskningsprogrammet.

Under tre år har sju forskningsprojekt arbetat med att sluta cirkeln för bi- och restprodukter från industrin – de som också kallas sekundära råvaror.

Den 11 november 2015 hölls slutseminarium i Stockholm, där projekten redovisade sina resultat och diskuterade hinder och möjligheter inom området.

Jungfruliga material är för billiga

Lena Smuk, SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, har samlat projektens gemensamma lärdomar. Hon pekar på nio viktiga steg för att skapa en marknad för sekundära råvaror – vilka hon beskriver i detalj i programmets syntesrapport (kan läsas här).

En viktig slutsats är att jungfruliga material är för billiga, eftersom de inte bär sina miljökostnader.
– Det behövs en ny politik som underlättar för de sekundära råvarorna, sade Lena Smuk.

Ett annat problem är att det saknas standarder som beskriver kvaliteten hos återanvända material.
– Man bör använda rätt kvalitet, inte den bästa kvaliteten – det är slöseri!

Materialkunskap viktigt

Just frågan om materialens egenskaper var viktig i projektet Waste 2 Design, där designstudenter har skapat nya produkter av kasserat material från industrin.

– På grund av bristande kunskap om materialen hade de svårt att bestämma vad de skulle göra, berättade projektledaren Isabel Ordoñez Pizarro från Chalmers tekniska högskola.

Hon betonade att det behövs både bra kontakt med en materialleverantör och med någon intresserad tillverkare för att designidéerna ska kunna förverkligas.

Bioplast måste kunna återvinnas

– Om vi inte får in bioplasterna i återvinningssystemet blir de inget hållbart alternativ.
Det var kärnan i budskapet från Ignacy Jakubowicz, SP, ledare för Green Plastics.

Det projektet har bland annat studerat hur många gånger det går att återvinna bioplast, som alltså är tillverkad av exempelvis cellulosa eller stärkelse. Bioplast som har passerat konsumentledet är svår att återvinna, eftersom dess struktur förstörs av slitage.

Ett konkret och kommande resultat från projektet är en handbok om hur man återvinner biobaserat plastavfall.

IMG_1331_1024x683Fosfor nästa stora miljöfråga

Fosfor är ett livsnödvändigt ämne som samtidigt är svårtillgängligt – bland annat av politiska orsaker.

– Därför tror jag att fosfor snart blir en lika stor fråga som klimatet, sade Evalena Blomqvist från SP, som har varit programchef för Mistra Closing the Loop.

Projektet PhosRec har funnit flera sätt att återvinna fosfor ur vatten från processindustrin, men eftersom varje avloppsström är unik är flera metoder möjliga.
– Vi har bland annat kunnat fälla fosforn som struvit, ett långsamverkande gödningsmedel. Nu gäller det bara om bönderna accepterar detta som gödning, sade Rikard Ylmén från Chalmers.

Fler delar från bilar kan återvinnas

Stötfångare, bränsletank och styrenhet för ABS-bromsar – det är exempel på detaljer på personbilar som projektet Realize har visat går att demontera för att öka återvinningen.

– Återvinningsgraden för bilar är redan hög, men går att öka – särskilt för plast, berättade projektledaren Maria Ljunggren Söderman från Chalmers.
Allt mer knappa metaller används i bilar men i dag är det bara platina i katalysatorerna som återvinns. Med en ökad demontering kan mer knappa metaller användas igen.

Fler filmer från demonteringen går att se här.

Avfallet bör synas i redovisningen

Projektet Memiman har undersökt avfallshantering på fabriksgolvet: Hamnar skräpet i rätt kärl?
– Med små medel går det att förbättra återvinningen, sade projektledaren Marcus Bjelkemyr från Mälardalens högskola och berättade att projektet tagit fram en handbok i Waste Flow Mapping.

En slutsats är avfallshanteringen behöver särskilda nyckeltal, så att den påverkar den ekonomiska redovisningen och därmed skapar incitament för förbättring hos företagen.

Regler stoppar återanvänd kalksten

Att använda kalkstenen två gånger – först i stålindustrin och därefter som råvara för tillverkning av cement – ger stora vinster när det gäller sten, sand, energiåtgång och koldioxidutsläpp. Men projektet Slag 2 Cement har ändå stött på problem:

– Enligt lokala regler är manganhalten i slaggen från stålindustrin för hög, trots att den varken är farlig för människan eller försämrar cementen, berättade projektledaren Bodil Hökfors från Umeå universitet och Cementa.

”En klockren restprodukt”

– Det är sällan man hittar en klockren restprodukt, sade Marcel Magnusson från projektet Quick Flux.
Men det är just vad de har gjort: Slagg från smältning av aluminiumskrot har visat sig vara en perfekt ingrediens vid tillverkning av stål.

Så i stället för att slaggen läggs på deponi kan så gott som allt aluminium tas tillvara. Dessutom minskar energikonsumtion och koldioxidutsläpp – liksom importen, eftersom de svenska stålverkens behov täcks helt.

– En success story, enligt programchefen Evalena Blomqvist.
Och den är på väg att bli verklighet efter en förstudie som pågår just nu.

Databas eller inte?

Frågan om det bör skapas en databas över sekundära material blev het vid samtalet mellan företrädare för projekten inom Mistra Closing the Loop. Sådana finns inom exempelvis bilindustrin, eftersom det är ett lagkrav. Vissa företag, som Ikea och Electrolux, har egna certifieringssystem.

– Gärna en databas om avfallsflöden, men vem ska sköta den? undrade Lena Smuk.

En invändning var materialens livslängd – en del kommer inte att återanvändas på bortåt 40 år.
– En nationell databas fungerar inte, informationen måste följa med produkterna, sade Martin Kurdve från projektet Memiman.

Ignacy Jakubowicz från Green Plastics var inne på samma tankebana:
– Plastbranschen behöver ett modernt märkningssystem som kan avläsas med IT-teknik.

Lagar kan hindra – och hjälpa

Flera av projekten har stött på regler som hindrar användningen av sekundära material.
– Delvis handlar det om kunskapsnivån i samhället. Material- och resursfrågor är utspridda, ingen tar ett samlat ansvar, sade Maria Ljunggren Söderman från Realize.
– Men glöm inte att många förändringar på marknaden har kommit efter nya lagkrav, betonade Naoko Tojo från projektet Memiman.

Till sist en replik från publiken:

– Vi har skatt på olja och skatt på arbete – varför inte ha det på material? Det finns oändligt med arbetskraft, men inte oändligt med resurser.

Mer om projekten och deras resultat finns på sidan Projekt. Där finns även slutrapporterna i populärvetenskaplig form.
För ytterligare information eller material, vänd er direkt till respektive projektledare (kontaktuppgifter via sidan ovan).

Text: Ragnhild Berglund

Facebooktwittergoogle_plusredditlinkedinmail